Jazzens frihet

Förra året den här tiden dog jag slentriandöden i tillverkningsindustrin. Jag monterade dammsugarmotorer och lyssnade samtidigt på radio dagarna i ända. Då det var som värst, mer enformigt än vanligt och jag fick blåsor på tummarna av att trycka ihop kabelskor och migrän av alla maskiners oväsen, då hade P4 Västerbotten en temadag där de enbart spelade jazz. Då upphöjdes helvetet i kvadrat och sten lades på en redan befintlig börda.

Om det finns något som jag hatar så är det jazz och idag såg jag den här artikeln på folkbladet.nu:

Jazzens frihet?

I en bättre värld vore jazzen sedan länge frihetsberövad. Då vore jazzen instängd i en källare utan fönster, i ett hemligt rum gömt bakom en bokhylla fylld med gamla hemslöjdstidningar; ett rum så lågt i tak att jazzen inte kan stå raklång utan måste sitta ner hela tiden; ett rum isolerat med äggkartonger på väggarna så ingen utanför ska höra trumpetbrölet och pianoklinket efter hjälp; ett rum där det luktar unket och är svårt att andas.

Där kan jazzen gott få förtvina.