Goin' medieval on your a**

Under medeltiden trodde man, som ni redan vet, att jorden var platt och att den någonstans tog slut, att det fanns något som kunde kallas världens ände. Ungefär så här tror jag att de upplevde det:

Som ett grått ingenting, en lite suddig men ändå skarp kant där världen tar slut och evigheten börjar.

Bilden är tagen i morse då jag klippte gräset på hembygdsområdet och dimman låg som en ridå över sjön. Det syns lite dåligt, men på plats syntes verkligen en markerad kant där dimman började, som om den kända världen upphörde där och då och en annan tog vid.