Jag är en man som värnar om morgonrutiner. Vissa menar att det finns drag av Aspbergers syndrom över mina morgnar, men vad vet de egentligen? Det är viktigt med rutiner och det är också viktigt med morgnar, sammantaget är alltså morgonrutiner viktiga. Hade jag ställt upp i det amerikanska presidentvalet hade morgonrutinerna toppat min valagenda.
Så här är det: jag tål inte stress, jag tål det INTE, så därför kliver jag upp ganska tidigt för att hinna med det jag känner att jag måste hinna med: cyklingen och duschen och fruktmüslin och brusvitamintabletten och en liten stund framför datorn. Allt måste ske i ett stilla lugn för att inte resten av dagen ska vara förstörd.
Det som tar mest tid är cyklingen. Jag började motionscykla på regelbunden basis ett par dagar innan nyår förra året för att försöka få en lite högre förbränning och därför ta ett ever so small steg mot sommarformen. Sen dess har det blivit rutin och, tja, rutiner är ju viktiga att hålla.
Jag cyklar 40 minuter varje morgon och den ackumulativa (mitt favoritord!) mängden cykling under året uppgår nu till drygt 1000 mil enligt cykelns mätare. Om det skulle ha varit verklig och inte fiktiv cykling så skulle det innebära att jag befunnit mig mitt på den afrikanska kontinenten istället för bara i min åtta kvadratmeter stora hall. Tänk bara all sight-seeing som jag missat...
(Jaja, en illa dold humble brag blev det av alltihop).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar