På nyårsafton hade vi ett litet partaj hemma hos mig. Det var fint. Vi hade knytkalas, åt god mat och pratade om hur hårt censurerat Nordkorea är (om man googlar efter nakenbilder i Nordkorea, kommer det bara visas bilder på Kim Jong Ill då?). Alla bidrog med någonting ätbart och tillsammans knöt vi ihop middagen, Wictor hade bakat en tårta som var så välbakad att han misstänktes vara en konditor, vilket måste vara den allra finaste komplimangen en icke-konditor kan få.
Jag fick tre kilo kakor i julklapp och försökte därför lansera småkakan som ett alternativ till chipsen på snacksbordet, men det gick sådär. Till vin - JA! Till öl - Njae...
Sen ramlade det in mer folk och vi spelade sällskapsspel och hade det trevligt på det sätt som kännetecknar otvungen samvaro - prestigelös trivsel.
Vid tolvslaget agerade JT och jag hipsters och bojkottade att räkna ner till det nya året. "What's another year?" som Johnny Logan sjöng, för varför ska man fira att man överlevt ännu ett år? Det känns lika meningslöst som namnsdagar (Grattis för att du heter Albin, det måste vi fira! - Som om det vore en prestation!). Så istället för att vara ute med de andra och skjuta raketer stod vi på balkongen och svor (vilket på sätt och vis är en slags verbala fyrverkerier). Men sen gick vi ändå ut till de andra, man kan ju trots allt inte börja ett nytt år med enkom svordomar, det krävs lite bubbel också.
Efter att fyrverkerierna skjutits upp och AT's väderballong efter en trevande start slutligen stigit till jordens omloppsbana gick vi in igen. Vissa spelade spel, andra drack vin, någon enstaka försökte tvinga i sig det sista av en flaska O P Andersson akvavit (Starkt jobbat Albin!) och ytterligare andra betygsatte min deodorantsamling (Rexona sport defense vann, om ni undrade). Sen rundades kvällen av, alldeles för tidigt trots att klockan var fyra på morgonen.
På nyårsdagen upptäckte jag att någon hade lämnat nio kronor på golvet i hallen och det hade den personen absolut inte behövt göra, otvungen samvaro behöver man ju inte betala för.
Sen ramlade det in mer folk och vi spelade sällskapsspel och hade det trevligt på det sätt som kännetecknar otvungen samvaro - prestigelös trivsel.
Vid tolvslaget agerade JT och jag hipsters och bojkottade att räkna ner till det nya året. "What's another year?" som Johnny Logan sjöng, för varför ska man fira att man överlevt ännu ett år? Det känns lika meningslöst som namnsdagar (Grattis för att du heter Albin, det måste vi fira! - Som om det vore en prestation!). Så istället för att vara ute med de andra och skjuta raketer stod vi på balkongen och svor (vilket på sätt och vis är en slags verbala fyrverkerier). Men sen gick vi ändå ut till de andra, man kan ju trots allt inte börja ett nytt år med enkom svordomar, det krävs lite bubbel också.
Efter att fyrverkerierna skjutits upp och AT's väderballong efter en trevande start slutligen stigit till jordens omloppsbana gick vi in igen. Vissa spelade spel, andra drack vin, någon enstaka försökte tvinga i sig det sista av en flaska O P Andersson akvavit (Starkt jobbat Albin!) och ytterligare andra betygsatte min deodorantsamling (Rexona sport defense vann, om ni undrade). Sen rundades kvällen av, alldeles för tidigt trots att klockan var fyra på morgonen.
På nyårsdagen upptäckte jag att någon hade lämnat nio kronor på golvet i hallen och det hade den personen absolut inte behövt göra, otvungen samvaro behöver man ju inte betala för.
2 kommentarer:
Mycket fin komplimang! Bra avslut och start på åren. Indeed.
Jaa, vilket fint inlägg! Börja blogga igen!
Skicka en kommentar