Jag har köpt nya glasögon. De är ganska lika mina gamla, faktiskt så lika att ingen har märkt att jag bytt. Inte farsan, inte mormor och inte någon på jobbet. Ingen alls. Det är lite tråkigt, någon slags reaktion hade jag väntat mig. Bågarna är lite större och de har en annan nyans, så lite skillnad är det allt ändå, men det verkar ändå vara en förändring av utseendet så diskret att den inte finns.
Men det förstås, det finns en trygghet i att inte göra allt för stora utsvävningar från det normala.
Glasögon förresten. Jag fick mina när jag var sjutton, då hade jag sett dåligt i nästan ett år. Jag hade kisat och kisat och kunde inte sitta längst bak i klassrummet som jag alltid brukat göra. Till slut gick det inte längre, ögonen var så ansträngda att de kändes som raspiga träklot under ögonlocken. Så jag gick till optikern. Standard procedure. Jag fick mina glasögon och cementerade med det min töntiga image.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar