No-show Jones

När jag pluggade till civilekonom fick alla studenter en tidning som hette (och fortfarande heter?) Ekbladet. Tidningen var inte vidare bra, den var skriven av studenter för studenter och därför var det mesta av blandad kvalitet. Högt och lågt.

I ett nummer fanns en artikel som handlade om att Bob Dylans album Blood on the tracks var världens bästa göra slut-skiva. Killen som skrev artikeln tyckte att skivan var så bra att han ständigt hoppades få göra slut med någon så att han skulle kunna lyssna på den, gråta, grotta ner sig i att vara ledsen och uppskatta den som den separationsskiva den är.

Jag gillar Dylan, det gör jag, men jag skulle nog föredra country om jag hade en fnurra på tråden. Nu förhåller det sig i och för sig på det viset att jag inte haft ett förhållande sen gud-vet-när och det finns egentligen ingen anledning för en gammpojk att fundera över göra slut-musik. MEN, jag skulle nog välja country istället. Det är liksom mer greppbart. Det finns en vardagsnära diskbänksrealism över det. Inte alls lika poetiskt som Dylan, utan simplare, mer basalt. Ta bara låten "Flushed from the bathroom of your heart" som exempel. Att jämföra ett förhållandes slut med ett toalettbesök - sånt görs bara av enkla människor.

Jag vet inte hur det är att göra slut med någon. Troligtvis är det väl mindre roligt, men om den där killen som skrev artikeln njöt av att lyssna på Bob Dylan så tror jag att jag skulle uppskatta George Jones på samma sätt. Lite bitterljuvt sådär, som att trycka på ett blåmärke.

"The Grand tour" skulle jag spela. Det är svårt att förklara vad som gör en låt lämplig för en viss situation, det är nästan som att försöka återberätta något man drömt, men jag tycker att det vore en passande bit (enligt min mormor blir en bra låt automatiskt en fin bit). Wikipedia kallar låten för "one of the great modern songs of divorce" och det vore kanske också den enda orsaken till att gifta sig överhuvudtaget, att få skilja sig och bli sådär countryledsen som man bara tycks kunna bli om man konsumerat tillräckligt med whiskey för att hålla ett skepp flytande.

Fast det förstås, helst kanske man vill att ett förhållande ska hålla?

(George Jones var förövrigt känd för sitt vilda leverne och kallades ett tag för No-show Jones eftersom han hade en kokainstinn benägenhet att aldrig dyka upp på spelningar. En gång skippade han en spelning i Kalifornien, åkte till Las Vegas för att roa sig och vaknade slutligen upp på ett sjukhus i New Orleans - allt på samma kväll.)