På onsdag gör panflöjtsvirtuosen Dana Dragomir ett uppträdande i Åsele kyrka. Minns ni Dana Dragomirs storhetstid? Det var någon gång i slutet av förra seklet, tevereklam gjordes och tillsammans med Eros Ramazotti (världens mest nasala röst, var tog han vägen?) var Dana Dragomir företaget Ginzas största dragplåster. Hon var dåtidens Lady Gaga (eller vad nu ungdomarna lyssnar på nowadays).
Slutet av 90-talet var panflöjtens golden age. Panflöjtsfeber rådde i Sverige och särskilt här i inlandet. På Åselemarknaden under den här tiden fanns det ett gäng chilenska indianer som spelade panflöjt och sålde panflöjtsskivor. De hoppade och studsade på gatan, som om de vore besatta av någon hednisk panflöjtsgud. Folk dånade av detta, de samlades i ring kring indianerna och jag minns särskilt en indian som under ett solo gick ner på knä och spelade. På knä! Med panflöjt! Som om han vore frontfigur för AC/DC!
Sånt publikfrieri ser man inte längre...
Jag vet inte jag, men att gå från tevereklam till att uppträda i det lilla hörn av jorden vid namn Åsele, det är att vara på nedgång. Det är ungefär som i mockumentären Spinal Tap där bandet går från att ha spelat på utsålda arenor till att vara förband för en dockteater.
Dekis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar