Bilförsäljare

Igår köpte jag en bil i Umeå. Eftersom det inte går att leva i sus och dus på en fastighetsskötarlön (såvida man inte turistar i Tjeckien) blev det en begagnad bil, köpt på bilfirma.

Bilförsäljare verkar överlag vara av ett eget släkte, lite lömska på det där sättet som människor vars leende innehåller lite för mycket tänder är. Det finns en inställsamhet som gör att man inte vet var man har dem och det finns en känsla av "säljer sig till högstbjudande" som gör att jag misstänker att de jobbade som intrigmakare vid de medeltida hoven innan det att bilar fanns.

Sen finns det något djupt oroande i att köpa något av någon som har ett handslag slappare än blöt kartong...