”Det här måste vara det västerländska helvetet!”
Herr Yang skriker när han än en gång motat bort en jultidningsförsäljare från ytterdörren.
”Är det inte jultidningsförsäljare så är det brödförsäljare… Vad kommer här
näst? Strumpprenumerationsförsäljare!?” Det sista fick honom att fnissa högt.
En sådan lustighet måste han minsann komma ihåg att berätta för fru Yang.
Herr och fru Yang invandrade till Sverige i mitten av
70-talet från landet Macau. För att ha råd med resan till Sverige sålde de sina
förnamn, varför de numera endast heter herr och fru Yang. De valde Sverige av
en slump efter att fru Yang klagat på att herr Yang var för förutsägbar. Herr
Yang bestämde då att fru Yang, blundandes, skulle kasta pil på världskartan och
det land där pilen slog fast, dit skulle de flytta. Sagt och gjort.
Herr Yang ångrade bittert flytten till Sverige. Han ångrar
sig fortfarande varje dag. Bittert. Det hade gjort ont att slita upp rötterna i
Macau och sedan försöka återplantera sina liv på andra sidan jorden. Men,
eftersom herr Yang är en principfast man så skulle det aldrig komma på fråga
att flytta tillbaka. Även fru Yang saknar Macau, kanske till och med mer än
herr Yang. I Macau hade hon haft en viktig roll i samhället som domare i
elefantskönhetstävlingar medan hon i Sverige lever ett undanskymt liv inne i
lägenheten. Hon har inte varit utomhus sedan hon drabbades av svår agorafobi då
världens största afrikanska kör (1000 personer!) trängt in sig i ortens
sporthall i samband med firandet av första advent -93. Trots detta så klagar
fru Yang aldrig, hon vet mycket väl hur principfast herr Yang är och vet därför
att klagandet skulle vara lönlöst.
Man skulle kunna luras att tro att herr och fru Yang lever i
ett kärlekslöst äktenskap på grund av detta, men så är inte fallet. Varje dag
när herr Yang kommer hem från arbetet (som lokalvårdare på ortens snusfabrik)
så bedyrar han sin kärlek till fru Yang genom att spela Alphavilles ”Forever
Young”.
-”Hör du att det är oss de spelar om min älskade fru Yang”,
brukar han säga. ”Forever Yang, det är det vi är. Nu och för alltid”.
Herr Yangs kärlek är dess värre inte fullt ut besvarad av
fru Yang. Hon har genom att endast vistas i lägenheten byggt upp en enorm
irritation gentemot herr Yang. Hon irriterar sig på alla hans vanor, från hans
konstanta skrikande åt dörrförsäljarna till hans sätt att andas tungt genom
näsan då han äter sina riskakor.
Fru Yang har tröttnat på sitt nuvarande liv och har därför
bestämt sig för att en förändring måste ske. Genom korrespondenskurser i
Kognitiv beteendeterapi hoppas hon kunna bota sin agorafobi och på så sätt ta
första steget mot ett roligare liv. Inte nödvändigtvis för att lämna herr Yang
(som hon trots allt delat hela sitt vuxna liv med och som hon, fortfarande,
älskar på någon grundläggande nivå), utan snarare för att få komma bort en
stund från honom och på så sätt väcka den falnande glöd som en gång var deras
kärleks låga.
Herr Yang har å sin sida istället fullt upp med att göra sig
av med sina aggressioner genom att skrika åt de dörrförsäljare som ringer på.
Herr Yang, som av naturen är en fridfull man, upprörs enormt av att ständigt
behöva skrapa ner snus som någon lagerarbetare spottat upp i taket i fikarummet
på snusfabriken. För att inte försämra stämningen på arbetsplatsen (som redan
är kylig sedan han en gång råkade använda snus istället för kaffe i
kaffebryggaren) avreagerar han sig därför istället på dörrförsäljarna. Dessutom
blev han föregående år utsedd till snusfabrikens gladaste medarbetare (mycket
tack vare hans asiatiska artighet)och på grund av det vågar han inte
konfrontera fabrikens ledning, eftersom det skulle förstöra den bild de har av
honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar