- Saigon. Shit.
Krigets hemskheter komprimerade till två ord.
Sheens rollfigur får i uppdrag att leta reda på Marlon Brando, som misstänks ha mist förståndet och skapat en egen armé. Sheen reser genom ett nätverk av floder allt djupare in i den kambodjanska djungeln, in i mörkrets hjärta. Under resans gång avhumaniseras manskapet gradvis. Moraliska gränser luckras upp. I krig är allt tillåtet.
En annan fiktiv figur som mist förståndet i djungeln är Kalle Anka. Han drivs till vansinne av lustigkurren till hackspett som med sitt "alibabababa badija" härjar runt med slapstick-terror i Kalle Ankas Julafton. Även detta sker i den djupaste djungel, inte för att hitta en förlupen överste men väl för en ornitologisk fotografering. Gradvis sker en avhumanisering även här (i den mån man kan bortse att Kalle Anka är en ...anka). Från en exploderande cigarr till glasögon med boxarhandskar inuti till en osynlig motorcykel. Längre och längre sträcks förståndets tunna tråd tills den slutligen brister. Kalle Anka står på djungelns golv, stirrar ut i tomma intet och börjar:
- Alibababababa badija.
Slapstick-terrorns hemskheter komprimerade till två ord.
