Kewl

Kul tröja!

Lite sällskap

Det här hängde på anslagstavlan då jag väntade på bussen:

Det är lite lustigt. Om man ändrar rubriken "Till salu" till "Finnes", ersätter modellnamnet "La Scua 100L" med orden "Gillar leverbiff", tar bort priset och sätter dit mitt telefonnummer så får man plötsligt fram hur det skulle se ut om jag skrev en kontaktannons.

Tänka sig.

Sharp-dressed man

Ibland tror jag att jag har autistiska drag. I alla fall då det kommer till att köpa grejer. Vare sig det gäller bacon, strumpor eller schampo så blir jag väldigt enkelspårig.

Just nu har jag snöat in på träningskläder. Då jag åkte till Umeå i lördags var tanken delvis att jag skulle hitta en ny hobby för att vidga vyerna och blicka mot en horisont som sträcker sig längre än till elljusspåret, men det slutade ändå med att det mesta som köptes hade någon form av svettavledande förmåga.

Att jag aldrig lär mig...

Att (nästan) missa bussen

I lördags morse åkte jag buss till Umeå för att hälsa på mamma och lillasyster. Att åka buss blir lite som att se ett tvärsnitt av landets befolkning. Gamla gubbar, tanter, unga mödrar, skumma typer, tonåringar - alla finns representerade i en buss (under vilken kategori jag själv faller under vill jag inte ens spekulera i).

I Vännäs höll en kvinna på att missa bussen, det finns något väldigt fascinerande med att se det. De kommer springande så fort de kan, i ett par sekunder tycks det vara en kamp på liv och död, och sen när de inser att de trots allt kommer att hinna så slår de av på takten, slutar vansinnesrusa och börjar istället gå. Flåsande stiger de ombord på bussen, iklädda ett fåraktigt leende som ska SLÄTA ÖVER den tidigare upplevda paniken. Som om de vore utsatta för ett practical joke av busschauffören och sedan försöker skratta bort det.

Nåja, det om det.

The kristet utseende

Det här är helt enkelt för fantastiskt för att ha undgått er: En äldre spansk kvinna retade sig så mycket på den fuktskadade Jesus-tavla som hängde i hennes kyrka att hon beslutade sig för att restaurera den. Kanske frågade hon sig "wwjd -what would Jesus do" innan hon satte igång, eller så funderade hon inte alls utan tyckte att en restaurering vore det enda kristna.

Så här såg tavlan ut före respektive efter kvinnans ingrepp:

Man brukar säga att det går att göra något "hellre än bra" och sällan har väl det illustrerats bättre än ovan? En brittisk reporter skriver att tavlan nu liknar "en teckning föreställande en väldigt hårig apa i en illasittande tunika" och visst ser det väl lite ut som en fantombild av snömannen?

Det måste nästan betraktas som ett helgerån, men ack så kul det är. Se bara hur Jesu tysta lidande över mänskligheten förbytts mot det fågelholksliknande oförståendet hos någon som hör ett skämt utan att fatta poängen. För att inte tala om det faktum att det typiska Jesusskägget ersatts med en skepparkrans...

Men å andra sidan, står det inte i bibeln att frälsaren kan dyka upp även i den mest oväntade skepnad? Tänk därför till lite extra nästa gång ni ser en väldigt hårig apa i en illasittande tunika.

Mjukisbyxor

I veckan har jag varit på kurs. Eftersom jag är av den uppfattning att allt som får mig att känna mig efterbliven riskerar att tippa omkull den delikat sköra vas vid namn självförtroende, så kan jag inte säga att jag är på topp just nu. Egentligen skulle kursen räcka veckan ut, men eftersom det är lite stressigt på hemmaplan var jag tvungen att stanna hemma och jobba istället. (Skönt).

Det enda bra med kursen visade sig vara att jag fick ha mjukisbyxor på mig. Det var en del av den skyddsutrustning vi skulle ha på oss och det var därför obligatoriskt.

Jag har aldrig fattat grejen med mjukisbyxor tidigare. I barndomen, visst, även om det finns ett otäckt minne av att mamma blandtvättade mina ljusgråa mjukisbyxor så att de blev rosa och - inte nog med det - tvätten gjorde dessutom att resåren gick av vilket fick som följd att jag tappade byxorna under en rast och visade mina Super Mario-briefs för hela skolgården, men bland vuxna...

I min värld har de främsta fanbärarna för sweatpants bland vuxna varit snuskgubbar och hockeyspelare; gubbarna i gråa byxor med stelnade fläckar av "egentillverkad passion"; hockeyspelarna i blåa med byxbenen instoppade i strumporna, som om det finns en kollektiv rädsla för att råttor ska springa upp innanför byxlinningen.

Men nu har jag kommit till insikt. Jädrar vad härliga mjukisbyxor är att ha på sig! Som att ikläda sig en smekning (en tankegång som gör det omöjligt att klandra ovan nämnda snuskgubbar).

Tio par sweatpants - det får bli nästa månads utgift från nöjeskontot.

"It might as well rain until september"

Åh, dessa regniga dagar, då livets enda rus tycks vara badminton och att köra bil utan bilbälte.