På andra bloggar finns det något som heter "Önskerubrik" där läsarna får ge förslag på en rubrik som sedan bloggaren fyller med text. Som i radioprogrammet Ring så spelar vi, nästan. Det kan t ex vara rubriken "Något jag hatar" och sen skriver jag om jazzmusik och korvsoppa och allt det där andra som ger mig själsliga magsår.
Jag vet inte jag, det känns som att det ligger ett storhetsvansinne över att jag på något vis ställer krav på DIG som läsare, men det skulle vara roligt att veta vad Du vill läsa om.
Som en marknadsundersökning, men ändå inte.
Shoot!
söndag 7 oktober 2012
Pass
Imorgon ska jag dra iväg till Umeå för att göra ett pass. Det är ett stort företag. Först måste jag försöka hitta ett ställe att klippa mig på, så jag inte misstas för att vara Jenny Kallur varje gång jag visar passet i framtiden. Sen måste jag ordna själva passet och sen... tja, där var väl listan egentligen slut.
(Låt intresseklubben anteckna detta).
(Låt intresseklubben anteckna detta).
lördag 6 oktober 2012
Rymdåsen
Idag har jag varit och gjort vinter i sommarstugan i Vilhelmina. Jag och mamma åkte dit tidigt imorse, mormor och morfar var redan där och tillsammans hjälptes vi åt med att dra upp bryggan från älven. Sen åkte vi hem, mamma och mormor i en bil och jag och morfar i den andra.
Med morfar i bilen är det som att ha ett kartotek av anekdoter bredvid sig. För varje ort som passeras kommer en berättelse eller bara lite kuriosa om orten eller någon av ortens invånare. Det är som i en sån där sightseeing-buss i Hollywood. En by är Vilhelminas rikaste för där bor bara storbönder; utanför en annan by körde en hjullastare ner i älven och än i denna dag har den inte hittats; utanför en tredje by tappade han en gång ett däck i farten då han körde Lantmännens firmabil. Min favorit är då vi kör igenom byn Lövåsen. Någon gång under 50-talet sågs ett flygande tefat där och därför döptes byn snabbt om till Rymdåsen i folkmun.
Om det finns ett ord som beskriver hur jordbrukssamhället krockar med framtiden så är det Rymdåsen. Ett Sverige mitt i språnget från självförsörjning till anställning. Ut från åkern och in i något okänt. Och mitt i allt detta landar ett UFO i byn.
Med morfar i bilen är det som att ha ett kartotek av anekdoter bredvid sig. För varje ort som passeras kommer en berättelse eller bara lite kuriosa om orten eller någon av ortens invånare. Det är som i en sån där sightseeing-buss i Hollywood. En by är Vilhelminas rikaste för där bor bara storbönder; utanför en annan by körde en hjullastare ner i älven och än i denna dag har den inte hittats; utanför en tredje by tappade han en gång ett däck i farten då han körde Lantmännens firmabil. Min favorit är då vi kör igenom byn Lövåsen. Någon gång under 50-talet sågs ett flygande tefat där och därför döptes byn snabbt om till Rymdåsen i folkmun.
Om det finns ett ord som beskriver hur jordbrukssamhället krockar med framtiden så är det Rymdåsen. Ett Sverige mitt i språnget från självförsörjning till anställning. Ut från åkern och in i något okänt. Och mitt i allt detta landar ett UFO i byn.
fredag 5 oktober 2012
En helt ny karriär
Ni minns säkert den spanska kvinna som gjorde ett fint men väldigt väldigt misslyckat försök att rädda en Jesus-tavla.
Jesu tysta lidande förvandlades till "en väldigt hårig apa i en illasittande tunika" som fastnat i ett evigt uttryck av oförstående. Ecce homo - människan, det är vad konstverket egentligen heter, men efter kvinnans insats döptes det snabbt om till Ecce mono - apan.
Det finns en klar "don't quit your day job" över kvinnans verk. Hon gjorde en björntjänst, menade väl men sabbade allt.
Efter att nyheten spridits som en löpeld i media strömmade turisterna till kyrkan där konstverket hänger och då blev kvinnan girig. Hon krävde kyrkan på pengar för utebliven royalty eftersom hon menade att den plötsliga besökarboomen var hennes förtjänst.
Det som i början var tänkt att bli en restaurering av Jesus slutade alltså upp med ett porträtt av Mammon...
Hursomhelst. Det här med konst var knappast hennes gebit, så kanske borde hon istället ge sig in i djuruppstopparbranschen?
Jesu tysta lidande förvandlades till "en väldigt hårig apa i en illasittande tunika" som fastnat i ett evigt uttryck av oförstående. Ecce homo - människan, det är vad konstverket egentligen heter, men efter kvinnans insats döptes det snabbt om till Ecce mono - apan.
Det finns en klar "don't quit your day job" över kvinnans verk. Hon gjorde en björntjänst, menade väl men sabbade allt.
Efter att nyheten spridits som en löpeld i media strömmade turisterna till kyrkan där konstverket hänger och då blev kvinnan girig. Hon krävde kyrkan på pengar för utebliven royalty eftersom hon menade att den plötsliga besökarboomen var hennes förtjänst.
Det som i början var tänkt att bli en restaurering av Jesus slutade alltså upp med ett porträtt av Mammon...
Hursomhelst. Det här med konst var knappast hennes gebit, så kanske borde hon istället ge sig in i djuruppstopparbranschen?
torsdag 4 oktober 2012
It is happening again
Strax efter att jag kommit hem från jobbet ringde det på dörren. Jag hade varit hemma en stund, inte länge men ändå så pass lång tid att jag hunnit svida om från arbetskläderna till en guido tuxedo. Jag gick ner för att öppna och i dörren stod en man. Följande samtal utspelade sig:
Jag: "Hej"
Man: "Hej!"
- Ett par sekunders tystnad -
Man: "Öhh, jag söker Albin"
Jag: "Ja, hej"
- Ett par sekunders tystnad -
Man: "Ehrrrm, jo alltså, är sonen hemma?"
Jag: "Kan JAG hjälpa dig med något?"
- Ett par sekunders tystnad -
Man: "Jaha, det är du som är Albin?"
Jag: "Jo..."
Igen. Det hände alltså. Igen. För andra gången inom loppet av tre månader har jag tagits för att vara äldre än vad jag är. Senast troddes det att jag var min vän JTs farsa. Och nu detta. Redan under konversationen tänkte jag "nu händer det igen", nästan som i scenen i Twin Peaks(!) där jätten plötslig uppenbarar sig för Cooper och säger "It is happening again"
Jag måste ha drabbats av progressivt åldrande under de två senaste åren. Det är som i Simpsonsavsnittet där Jasper säger till Apu: "Time has not been gentle on your once so youthful face".
Det är inte för inte att jag börjar bli orolig att jag ska bli Sveriges enda 25-åring med medelålderskris (något som inte blir lättare att bära av det faktum att jag snuddat vid tanken på att skaffa motorcykelkörkort och en Harley Davidson...).
Inom populärvetenskap finns det något som heter farfars-paradoxen: Om jag åker tillbaka i tiden och skjuter min farfar kommer jag omedelbart att upphöra existera eftersom jag omöjligt kan finnas om min farfar dör innan han skaffat några barn (paradoxen ligger förstås i att det inte går att åka tillbaka i tiden och skjuta sin farfar om det innebär att man själv inte kan existera om det inträffar). Om jag, som mannen misstog mig för, var min egen far och jag åkte tillbaka i tiden och sköt mig själv, vad skulle hända då? Inte mer än att jag skulle vara död och slippa misstas för att vara äldre än jag egentligen är - döda människor åldras ju inte som ni vet.
Ridå.
Jag: "Hej"
Man: "Hej!"
- Ett par sekunders tystnad -
Man: "Öhh, jag söker Albin"
Jag: "Ja, hej"
- Ett par sekunders tystnad -
Man: "Ehrrrm, jo alltså, är sonen hemma?"
Jag: "Kan JAG hjälpa dig med något?"
- Ett par sekunders tystnad -
Man: "Jaha, det är du som är Albin?"
Jag: "Jo..."
Igen. Det hände alltså. Igen. För andra gången inom loppet av tre månader har jag tagits för att vara äldre än vad jag är. Senast troddes det att jag var min vän JTs farsa. Och nu detta. Redan under konversationen tänkte jag "nu händer det igen", nästan som i scenen i Twin Peaks(!) där jätten plötslig uppenbarar sig för Cooper och säger "It is happening again"
Jag måste ha drabbats av progressivt åldrande under de två senaste åren. Det är som i Simpsonsavsnittet där Jasper säger till Apu: "Time has not been gentle on your once so youthful face".
Det är inte för inte att jag börjar bli orolig att jag ska bli Sveriges enda 25-åring med medelålderskris (något som inte blir lättare att bära av det faktum att jag snuddat vid tanken på att skaffa motorcykelkörkort och en Harley Davidson...).
Inom populärvetenskap finns det något som heter farfars-paradoxen: Om jag åker tillbaka i tiden och skjuter min farfar kommer jag omedelbart att upphöra existera eftersom jag omöjligt kan finnas om min farfar dör innan han skaffat några barn (paradoxen ligger förstås i att det inte går att åka tillbaka i tiden och skjuta sin farfar om det innebär att man själv inte kan existera om det inträffar). Om jag, som mannen misstog mig för, var min egen far och jag åkte tillbaka i tiden och sköt mig själv, vad skulle hända då? Inte mer än att jag skulle vara död och slippa misstas för att vara äldre än jag egentligen är - döda människor åldras ju inte som ni vet.
Ridå.
tisdag 2 oktober 2012
"Det är dig väl unt"
Under senare tid har det skett en liten renässans i mina frukostrutiner. I princip varje dag under det senaste året har jag ätit fil med müsli och bröd med cognacsmedwurst. Det har varit inrutat, förutsägbart och en väsentlig del av det andra steget i Maslows behovstrappa - trygghet. Som ett par väl inkörda tofflor. När sedan den lokala livsmedelsbutiken fick nya ägare och ett förändrat utbud försvann plötsligt medwursten ur sortimentet och frukostrutinen fick slagsida.
Skulle jag gå under tillsammans med medwursten? Skulle medwursten göra min lägenhet till vad George Jones kallade "a lonely house that once was home sweet home"?
Ingalunda. Ut med medwursten och in med variation. In med skinka, gurka, ost osv. Vidga frukostvyerna. Låt frukostrutinerna blicka upp och våga möta horisonten.
Det här satte en snöboll i rullning. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade små förändringar smugit sig in i vardagen. Inslag av sallad i både lunch och middag. En kopp te på kvällen. Ett nytt täcke (som ger samma ombonade känsla som jag inbillar mig att flygplan känner då de flyger in i ett moln). Små saker.
Det var nog så det gick till när järnridån föll. Den av planekonomi framställda medwursten tog slut, någon smugglade in en bit ost från västsidan och sedan uppenbarade sig små små sprickor i Berlinmuren. Sedan var det bara en tidsfråga.
En gång på Facebook såg jag kommentaren "Det är dig väl unt" som var ett svar på en statusuppdatering om en kvinna som varit ute och tränat för första gången på länge och som sedan skulle dunderfika på kvällen som belöning. Det hade hon gott förtjänat, tyckte personen som skrev kommentaren.
Det finns nog ingen som gjort sig mindre förtjänt av att unna sig något än mig, det krävs trots allt någon slags motprestation för att få belöna sig själv. Men jag kan ju låtsas i alla fall, låtsas att det är "mig väl unt".
Skulle jag gå under tillsammans med medwursten? Skulle medwursten göra min lägenhet till vad George Jones kallade "a lonely house that once was home sweet home"?
Ingalunda. Ut med medwursten och in med variation. In med skinka, gurka, ost osv. Vidga frukostvyerna. Låt frukostrutinerna blicka upp och våga möta horisonten.
Det här satte en snöboll i rullning. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade små förändringar smugit sig in i vardagen. Inslag av sallad i både lunch och middag. En kopp te på kvällen. Ett nytt täcke (som ger samma ombonade känsla som jag inbillar mig att flygplan känner då de flyger in i ett moln). Små saker.
Det var nog så det gick till när järnridån föll. Den av planekonomi framställda medwursten tog slut, någon smugglade in en bit ost från västsidan och sedan uppenbarade sig små små sprickor i Berlinmuren. Sedan var det bara en tidsfråga.
En gång på Facebook såg jag kommentaren "Det är dig väl unt" som var ett svar på en statusuppdatering om en kvinna som varit ute och tränat för första gången på länge och som sedan skulle dunderfika på kvällen som belöning. Det hade hon gott förtjänat, tyckte personen som skrev kommentaren.
Det finns nog ingen som gjort sig mindre förtjänt av att unna sig något än mig, det krävs trots allt någon slags motprestation för att få belöna sig själv. Men jag kan ju låtsas i alla fall, låtsas att det är "mig väl unt".
måndag 1 oktober 2012
"Kvinna sökes för hushållsnära tjänster"
I många avseenden är jag en väldigt lat person. Som en effekt av detta ackumuleras tvätt, disk och matlagning under veckan och allt skjuts ofrånkomligt upp tills det blir söndag och jag tvingar mig själv att ta tag i det.
Så kan man inte leva sitt liv. Berg av disk och kullar av tvätt är en geografi som inte lämpar sig i en lägenhet i en ung mans liv. "Det här går icke!" som Raskens sa då han höll på att förfrysa sina fötter.
Den bästa lösningen vore att få lämpa över bördan på någon annan. Styra över allt på någon annans bord. Passing the buck, som de säger borta i staterna (vilket får mig att tänka på att det i Twin Peaks(!) hänger ett hjorthuvud med skylten "The buck stopped here" inne i sheriffen Harry Trumans kontor - en spoof på presidenten Harry S. Trumans slagord "The buck stops here"). En inneboende skulle jag ha haft, men eftersom det skulle ligga en kraftig känsla av gymnasialt omklädningsrum i att dela lägenhet med en man så ser jag helst att det vore en kvinna.
En gång hängde det en lapp på den lokala anslagstavlan där det stod "Du mysiga kvinna som jag mötte vid ...". Det var en av de tillfälliga arbetarna vid vindkraftsbygget som blivit förtjust i en av Fredrikas mysiga kvinnor och därför sökte kontakt genom den mest indirekta av alla kommunikationer. Skulle samma sak fungera för mig? "Kvinna sökes för hushållsnära tjänster". Skulle det ge något gensvar eller skulle jag skjuta vadjagnuharför rykte i foten?
Vore det olagligt? Är det DET som är trafficking?
Så kan man inte leva sitt liv. Berg av disk och kullar av tvätt är en geografi som inte lämpar sig i en lägenhet i en ung mans liv. "Det här går icke!" som Raskens sa då han höll på att förfrysa sina fötter.
Den bästa lösningen vore att få lämpa över bördan på någon annan. Styra över allt på någon annans bord. Passing the buck, som de säger borta i staterna (vilket får mig att tänka på att det i Twin Peaks(!) hänger ett hjorthuvud med skylten "The buck stopped here" inne i sheriffen Harry Trumans kontor - en spoof på presidenten Harry S. Trumans slagord "The buck stops here"). En inneboende skulle jag ha haft, men eftersom det skulle ligga en kraftig känsla av gymnasialt omklädningsrum i att dela lägenhet med en man så ser jag helst att det vore en kvinna.
En gång hängde det en lapp på den lokala anslagstavlan där det stod "Du mysiga kvinna som jag mötte vid ...". Det var en av de tillfälliga arbetarna vid vindkraftsbygget som blivit förtjust i en av Fredrikas mysiga kvinnor och därför sökte kontakt genom den mest indirekta av alla kommunikationer. Skulle samma sak fungera för mig? "Kvinna sökes för hushållsnära tjänster". Skulle det ge något gensvar eller skulle jag skjuta vadjagnuharför rykte i foten?
Vore det olagligt? Är det DET som är trafficking?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)