Say hello to my little friend!

Just ja, jag har ju glömt bort att berätta att jag inte längre bor ensam i min lägenhet, att jag fått en inneboende inne i mitt badrum. Innan ni börjar spekulera i vad för slags människa jag är som hyr ut mitt badrum i andra hand kan jag meddela att jag till sist gjorde slag i saken och köpte en tvättmaskin.

Så, say hello to my little friend:

Sen är det ju så att man inte kan referera till Scarface utan att på något vis inkludera stora mängder vitt pulver. I Tony Montanas fall var det "näskaffe" och för mig blir det tvättmedel, eftersom jag fick den här lilla förpackningen av farsan:

Jag är inte vidare bevandrad i vuxenvärlden, så kanske är det världens mest naturliga sak att ha 16 kg tvättmedel stående inne i badrummet, "bara sådär". Vad vet jag?

Vad jag vet är dock att jag blev överdrivet glad över den här tvättmaskinen, så glad att jag börjar misstänka att något är fel. Kanske är fastighetsskötare undantagna, men i den normalaste av världar blir man nog inte euforisk av att höra en perfekt 1200 varvs centrifugering...

Social happening

I små orter utgör livsmedelsaffären navet i den sociala samvaron. Det är där man träffas, slänger käft och frotterar med varandra. Den enkla operationen i att köpa en liter mjölk kan ta timtal om du stöter på någon eller några du inte träffat på länge, särskilt under lördagar då det inte finns några tider att passa. Det är här man uppdateras om vad som hänt utanför den närmaste bekantskapskretsen under den senaste veckan. Man briefas och får höra lite oskyldigt skvaller.

Det är egentligen bara öppettiderna som begränsar de sociala utsvävningarna, så när klockan slagit 13 hörs en kollektiv suck. "You don't have to go home, but you can't stay here" brukar bartendrar säga i filmer då de stänger krogar och, vem vet, kanske tänker butiksinnehavaren detsamma när hen låser portarna.

Ute på parkeringen börjar samtalen rundas av, man öppnar dörren till bilen, men sätter sig inte utan står kvar en stund, hänger på förardörrens gångjärn, håller fast vid konversationen och fördröjer slutet på samvaron ett litet tag innan man åker iväg.

Att handla på lördagar är en social happening.

Urholkning av begrepp

Ursäkta franskan, men varför i hela fridens dagar finns det ett behov av att etikettera nyheter med "EXTRA" även om det är nyhetstorka?

Begreppet EXTRA kräver lite mer stuns än bara halvnakna medelålders män som dricker folköl in public...

Rumänsk dystopi

I teorin borde det vara så att det tilltagande dagsljuset skapar energi och gör oss piggare, men för mig har det varit tvärtom. Usch, så trött jag har varit i veckan, som en zombie, och tungt har det gått att träna också. Eländes elände.

I morse var jag så trött att jag fick slagsida och tippade omkull då jag försökte sätta mig upp i sängen. Hade jag varit bonde hade jag tagit med mig själv bakom lagårdsvägen och avslutat lidandet, så trött var jag, MEN eftersom jag saknar jordbruk får jag lov att uthärda.

Det kan inte finnas någon som klarar sig undan dessa dagar av existensiell meningslöshet, dagar då man är osäker på om det är träningsvärk eller rigor mortis man känner då man vaknar, men i ett föga empatiskt försök att trösta sig själv kan man ju alltid tänka på att det finns de som har det värre.

Då jag får mina molniga stunder brukar jag därför tänka på en rumänsk film, en film som jag visserligen inte sett men som jag läst om. Den handlar om en kvinna som blir gravid efter en våldtäkt och som, för att få råd med en abort, tar jobb på en fabrik. Den smutsiga arbetsmiljön gör henne sjuk och alla pengar hon tjänar går till mediciner så att hon ska kunna fortsätta jobba tills hon har råd med aborten av barnet som hon inte vill ha. Men i slutändan är allt förgäves eftersom kvinnan dör av sjukdomen, utan att ha genomfört aborten och med fostret fortfarande i magen.

Har ni någonsin hört talas om ett mer kompakt mörker än det?

Men imorgon är det ju för fan fredag och då borde det kännas bättre!

Barfotaskräckis

Skärmdump från aftonbladet.se:

Om det är något man inte vill höra i samma sammanhang som en bild på ett kusligt hus är det "Det här huset valde mig". Särskilt inte om bilden är tagen snett underifrån (Mussolinis favorit!), som om det blickar ut över ägorna. Det låter som en blandning mellan the Shining och Poltergeist: "Det här huset valde mig". Som om huset nästlat sig in i, och tagit över, Ernsts medvetande. Steg för steg kaklar huset om hans hjärna och snart går Ernst inte att känna igen...

Huset som gud glömde, men som Ernst hittade. Typ.

Tänkbar konversation om 30 år:

-"Tegelhuset uppe på den där kullen, var det inte där gubben Kirchsteiger bodde?"
-"Det sägs att det spökar där, att man fortfarande kan höra ljudet av barfota fötter som går över heltäckningsmattan på övervåningen, den som får det att brumma som en liten humla i bröstet, och känna doften av nybakt bröd kvällar då det är fullmåne."

ROTBLÖTA #2

I lördags var det dåligt väder. Det blåste styv kuling [tillförlitlig bedömning saknas] och tiotusen änglars tårar trillade ner från himlen. Men kvällen innehöll mer än bara regn, det var festligheter också - Rock och roll på Tjäredakka dansloge.

Det är kul då det händer något i Fredrika, det är inte så ofta det gör det i glesbygdens allra mörkaste och stillsammaste vrå. Det är roligt då något händer, men ibland kan det kanske bli lite för roligt mitt i alla roligheter och då förvandlas det till en ROTBLÖTA. Det blev det i lördags, en kväll som, oberoende av regnet, blev så blöt att själen ådrog sig fuktskador. Det blev en kväll som medförde att jag i två dagar haft urin med ett oktantal motsvarande raketbränsle.

Jag fick lite för mycket värme innanför västen (begreppet "lite" i alkoholsammanhang, det skulle man kunna skriva en avhandling om!) och kanske gick det fel redan i början av kvällen med de första ölen innan middagen. Utan att försöka vara alltför alkoholromantiserande så är det ju de första som också är de bästa. Balanserande på den delikata gränsen mellan att vara salongsberusad och ballongserusad, då fungerar jag (i egen mening) som bäst i sociala sammanhang. I trakterna av fem stora starka, då har verklighetens skarpa kanter rundats av och mjuknat till och i den formen av verklighetens Instagram blommar jag (i egen mening).

Men sen gick det utför. Snabbt. Starkvarorna kom fram och inget symboliserar en kvälls uppgång och fall bättre än en flaska kanelwhiskey (tag lärdom: en flaska med en djävul på etiketten kan under inga omständigheter föra något gott med sig, särskilt inte under en lördagskväll då det blåser styv kuling [tillförlitlig bedömning saknas]). I takt med att flaskan tömdes började kvällen rinna iväg. Den där upplevda snärtigheten och de fyndiga (i egen mening) inflikningarna i konversationerna försvann och försökte istället kompenseras med fler decibel. Obegripligheter sades till höger och vänster och alla former av tråd i samtalen klipptes av och blåste iväg i den styva kulingen.

Det evolutionen i flera tusen år kämpat med - att föra oss bort från apstadiet - det tar whiskeyn tre timmar att rasera.

...och aldrig märks väl jobbskatteavdragets tänkta effekt på konsumtionen så väl som då man, full och därför snäll, försöker bjuda alla man ser på öl?

Bushållplatsunderhållning

Personer som spelar hög musik på sina mobiltelefoner då de står och väntar på bussen, måste de betala STIM-pengar?