Varje kväll den här helgen har jag somnat framför teven. Jag har gjort den taktiska missen i att bara vila ögonen lite grann innan tandborstningen, att bara för ett ögonblick luta mig tillbaka i soffan, vilket slutat i att jag vaknat klockan fyra på morgonen med en andedräkt som luktat som "the inside of a motormans glove" (efter att ha låtsasrökt för många lakritspipor) och en rygg stel som en frusen laxfilé.
Mer lössläppt än så blir inte en helg i Fredrika.
söndag 6 maj 2012
lördag 5 maj 2012
Snö i maj
Det finns inget som är så diametralt motsatt regn i april som snö i maj. Aprilregn sköljer fram sommaren medan majsnö täcker över den. Ett steg framåt och två tillbaka. Även om våren till en början är ack så blek, luktar gyttja och kattpiss och är så blåsig att det skär genom märg och ben, så föredrar jag ändå det framför snö i maj.
Snö i maj är lömskt, det är ett tjockt lager puder - en clownsminkning - av sommaren (och om boken Det lärt oss någonting så är det att det inte går att lita på clowner).
Snö i maj är ett skämt som ingen skrattar åt.
Snö i maj är lömskt, det är ett tjockt lager puder - en clownsminkning - av sommaren (och om boken Det lärt oss någonting så är det att det inte går att lita på clowner).
Snö i maj är ett skämt som ingen skrattar åt.
Hats off to Larry
Farsan har börjat motionera igen. Efter att i tio års tid ha bojkottat all aktivitet som inte nöden eller arbetet krävt har han nu börjat promenera på kvällarna.
Mannen som tidigare varit chips och dip-dietens ansikte utåt "knatar" nu en mil om dagen och det tycker jag är värt att lyfta på hatten för.
Och tja, det var väl egentligen rubriken som motiverade inlägget.
Mannen som tidigare varit chips och dip-dietens ansikte utåt "knatar" nu en mil om dagen och det tycker jag är värt att lyfta på hatten för.
Och tja, det var väl egentligen rubriken som motiverade inlägget.
Moget
Just i detta nu skannar jag av Internet efter en prisvärd tvättmaskin (efter många om och men har jag kommit fram till att det är den smidigaste lösningen på tvättstugeterrorn). Det kan vara det mest vuxna jag gjort sedan jag använde ICA-kortet för första gången.
Samtidigt sitter jag också och låtsasröker på en lakritspipa, vilket gör att det fortfarande känns långt bort, det där med att vara vuxen på riktigt.
Samtidigt sitter jag också och låtsasröker på en lakritspipa, vilket gör att det fortfarande känns långt bort, det där med att vara vuxen på riktigt.
fredag 4 maj 2012
Att komma i kläm
Artikel från VK.se:
Man kan ju riktigt se framför sig hur diskussionen i det gemensamma hemmet gick varm: Hur mannen började fundera hur det kunde komma sig att håret "där nere" var lockigt medan det på huvudet var rakt. Hur kvinnan suckade och svarade att det bara var så. Hur mannen sen skojade om hur roligt det skulle vara att vara den ende i hela Halmstad med en page "där nere". Hur han skrattade till, tystnade en stund och sedan frågade var kvinnan hade sin plattång. Hur kvinnan med bestämdhet nekade honom att platta till sitt självlockiga hår. Hur mannen då istället försökte få henne att nypa honom i härligheten. Hur kvinnan svarade att det vore befängt. Hur mannen, i tron om att befängt nästan betyder samma som befara, sa att han minsann befängde att ingenting skulle hända och att hon var så fruktansvärt tråkig, så tråkig att klockorna stannade. Hur han försökte lätta upp stämningen genom att vifta med härligheten och låtsas att den pratade. Hur han tjatade och tjatade och viftade och viftade tills någonting brast i kvinnans humör och hur hon nöp till med plattången, bara för att han skulle bli tyst nån jävla gång. Hur mannen flämtade till eftersom det till en början gjorde ont på ett skönt sätt, men hur smärtan sedan översteg njutningen då kvinnan klämde åt hårdare. Hur kvinnan inte kunde släppa taget om tången, utan klämde hårdare och hårdare, omedveten om hur mannens skrik hördes över hela kvarteret.
Hur han kämpade sig loss, tillplattad men fortfarande levande, och ringde polisen.
Vardagsdramatik, minsann.
Man kan ju riktigt se framför sig hur diskussionen i det gemensamma hemmet gick varm: Hur mannen började fundera hur det kunde komma sig att håret "där nere" var lockigt medan det på huvudet var rakt. Hur kvinnan suckade och svarade att det bara var så. Hur mannen sen skojade om hur roligt det skulle vara att vara den ende i hela Halmstad med en page "där nere". Hur han skrattade till, tystnade en stund och sedan frågade var kvinnan hade sin plattång. Hur kvinnan med bestämdhet nekade honom att platta till sitt självlockiga hår. Hur mannen då istället försökte få henne att nypa honom i härligheten. Hur kvinnan svarade att det vore befängt. Hur mannen, i tron om att befängt nästan betyder samma som befara, sa att han minsann befängde att ingenting skulle hända och att hon var så fruktansvärt tråkig, så tråkig att klockorna stannade. Hur han försökte lätta upp stämningen genom att vifta med härligheten och låtsas att den pratade. Hur han tjatade och tjatade och viftade och viftade tills någonting brast i kvinnans humör och hur hon nöp till med plattången, bara för att han skulle bli tyst nån jävla gång. Hur mannen flämtade till eftersom det till en början gjorde ont på ett skönt sätt, men hur smärtan sedan översteg njutningen då kvinnan klämde åt hårdare. Hur kvinnan inte kunde släppa taget om tången, utan klämde hårdare och hårdare, omedveten om hur mannens skrik hördes över hela kvarteret.
Hur han kämpade sig loss, tillplattad men fortfarande levande, och ringde polisen.
Vardagsdramatik, minsann.
onsdag 2 maj 2012
SVORDOMAR I VERSALER
Idag var jag väldigt taggad på träning. Jag skulle inte bara träna, jag skulle träna UTAV BARA HELVETE och jag skulle inte bara ta i, jag skulle ta i SÅ IN I HELVETE. HELVETE vad jag skulle lyfta.
I det inre samtalet under eftermiddagen svor jag flitigare än ett bridgesällskap. Ordet HELVETE, i versaler, dök upp i tankarna nästan lika ofta som Dennis Hopper säger "fuck" i filmen Blue Velvet (vilket exemplifieras med den återkommande repliken: "Fuck you, you fucking fuck").
HELVETE vad peppad jag var. Jag var så övertänd att... att jag bara... att jag... att... HELVETE vad övertänd jag var!
I det inre samtalet under eftermiddagen svor jag flitigare än ett bridgesällskap. Ordet HELVETE, i versaler, dök upp i tankarna nästan lika ofta som Dennis Hopper säger "fuck" i filmen Blue Velvet (vilket exemplifieras med den återkommande repliken: "Fuck you, you fucking fuck").
HELVETE vad peppad jag var. Jag var så övertänd att... att jag bara... att jag... att... HELVETE vad övertänd jag var!
tisdag 1 maj 2012
Första maj
Första maj är fint. Det är fint att en så historiskt viktig sak som arbetarrörelsen uppmärksammas med en egen dag. Låt vara att det bärande ordet i föregående mening är "historisk" och att arbetarrörelsen idag tycks ha gått politiskt vilse, det är fint ändå.
Särskilt fint är att det finns människor som engagerar sig och tar sig tid till att gå i demonstrationståg. Jag är själv inte en sådan människa, jag tycker mig göra mer nytta genom att istället dra iväg och träna, men det är fantastiskt att det finns människor som orkar. Då menar jag främst i sakfrågor (Heja Fredrikas framtid!) och inte de som ser första maj som ett politiskt ställningstagande. Missförstå mig rätt nu, allt engagemang är bra, men graden rödhet i demonstrationstågen är så intensiv att det kan ge strålningsskador. Att befinna sig i närheten av Enad Vänsters paroller är ju som att stå inne i Tjernobyls reaktor i badbyxor...
(Och innan ni börjar raljera om att det minsann är socialismen som är arbetarklassens främsta representanter bör ni fundera över om första maj verkligen ska vara ideologiskt bunden. Historiskt är arbetarklassen förvisso röd, men hur ser den politiska kartan ut idag?).
Särskilt fint är att det finns människor som engagerar sig och tar sig tid till att gå i demonstrationståg. Jag är själv inte en sådan människa, jag tycker mig göra mer nytta genom att istället dra iväg och träna, men det är fantastiskt att det finns människor som orkar. Då menar jag främst i sakfrågor (Heja Fredrikas framtid!) och inte de som ser första maj som ett politiskt ställningstagande. Missförstå mig rätt nu, allt engagemang är bra, men graden rödhet i demonstrationstågen är så intensiv att det kan ge strålningsskador. Att befinna sig i närheten av Enad Vänsters paroller är ju som att stå inne i Tjernobyls reaktor i badbyxor...
(Och innan ni börjar raljera om att det minsann är socialismen som är arbetarklassens främsta representanter bör ni fundera över om första maj verkligen ska vara ideologiskt bunden. Historiskt är arbetarklassen förvisso röd, men hur ser den politiska kartan ut idag?).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)