Lenin

I Aftonbladets kultursidor fanns en notis som handlade om Lenins mausoleums vara eller inte vara. Tydligen kostar bevarandet av Lenins kropp enorma summor för den ryska staten, faktiskt så pass mycket att de inte hade råd med att uppdatera den kostym som Lenin bär. Vanligtvis byts kostymen ut vartannat år, men lågkonjunkturen 2009 gör att Lenin fortfarande vilar i en gammal kostym.

Det påminner om det Simpsons-avsnitt där Jasper fryser in sig själv i glassdisken hos Apu och lämnar en lapp där han ber att få sina byxor bytta efter senaste trend.

Var det kanske Lenins sista vilja, att få spendera sin eviga lit de parade i den senaste kritstrecksrandiga Armanin?

Blizzard

Då man ser bilden kan man riktigt tänka sig hur ägaren till bilen övermannades av snöstormen. 

Hur snön yrde över vindrutan så att vägen och världen där utanför brusade vit som en tv med dålig mottagning. Hur den muntra tanken på att få komma hem, öppna kylen och sprätta en kall Pabst (vi är ju i USA trots allt) ersattes med tvivel om att någonsin komma hem över huvudtaget. Hur paniken började som ett irriterande kliande vid vänstra tinningen och därefter spred sig vidare ut i kroppen. Hur hastigheten sjönk samtidigt som oron steg. Hur bilen sladdade till, tvekade och sedan fastnade i en snödriva som blåst in på vägen. Hur kroppen plötsligt kändes tung, som om den tidigare muntra tanken om hemmet nu förvandlats till ett blysänke. Hur vinden fick snön att dansa fram över bilens motorhuv med den sortens kyliga elegans som endast den nära förestående döden kunde överträffa. Hur uppgivenheten slog som en slägga, "Så det är så här det slutar? I bilen. Ensam". Hur ett hopp tändes av att det gick en människa i röd parkas där framme, 300 meter framför bilen. Hur hoppet ersattes av tvivel: var det bara en synvilla, ett elakt spratt av kung Bore? Hur den där människan vinkade på ett sätt som gjorde att det omöjligt kunde vara en illusion. Hur armen, som tidigare tycktes väga tre ton, nu var lätt - närmast viktlös - och rördes mot handtaget. Hur det kändes som att det var någon annans fingrar på någon annans hand som öppnade dörren. Hur dörren slets ur handen då vinden fick tag i den...

Eller nåt.

Men det krävs knappast något geni för att inse att det inte är vidare smart att lämna en bildörr öppen under en snöstorm.

Deckare

Annons i tidning: "Att släktforska är som att läsa den bästa av alla deckare och veta att det spännande aldrig tar slut."

Jag vet inte om det bara är jag, men är det verkligen lämpligt att jämföra släktforskning med deckare? Vill man veta vem mördaren är?

"Här bor lever och frodas"

Apropå gårdagens nämnande av Star Trek så borde väl ordet prosper i trekkie-hälsningen "Live long and prosper" kunna översättas till frodas?  Ni får synonymisera bäst ni vill, men frodas är min favorit.

Frodas. Som den gången då vi skulle titta på en lägenhet i Lycksele inför mitt andra år på gymnasiet (samma lägenhet som jag och JT sen delade i tre år). Utanför lägenheten låg en lila prydnadssten där innehavaren prydligt textat "Här bor lever och frodas [NN]". Han inte bara bodde eller levde i lägenheten, han frodades där också (han gjorde förövrigt mer än att bara bo, leva och frodas för den delen. Två väggar i vardagsrummet var täckta av hyllor med kristna kasettband med titlar som "I kamp med djävulen" och "Djävulens list" [sic!]. Dessutom hade mannen ingen säng, han sov på en sådan där gummerad skumgummimadrass som brukar finnas i gymnastiksalar. Man fick dåliga vibbar av mannen helt enkelt).

En dag skulle jag också vilja hitta en lägenhet som jag kan frodas i. Men jag är inte den som är den, om det skulle visa sig omöjligt att frodas, så kan jag nöja mig med att förkovras.

Star spangled banner #2

...och vore för den delen inte "Star Spangled" ett bra wrestlingnamn för Hulken? Bruce "Star Spangled" Banner.

Wrassling (som de säger i södra USA enligt Andy Kaufman)

Star spangled banner

Oavsett hur många dokumentärer Michael Moore gör så kan jag ändå inte låta bli att tänka att jag är född i fel land då jag hör den amerikanska nationalsången.

U-S-A! U-S-A!

Undran

Är det kanske inte dessa dagar, då snön faller så snabbt i gatlyktornas sken att det för tankarna till warp speed scenerna i Star Trek, som man önskar att livet vore som en Beach Boys låt?