Okej, idag ska jag framföra något som gör mig upprörd. Jag har slarvat med att upplysa om självklarheten i att varje numrerat inlägg har med listan att göra (om jag har gjort det av glömska eller av list för att få folk att bläddra igenom gamla inlägg i jakten på numreringens uppkomst avslöjar jag inte).
En ständig källa till irritation är orättvisor mot människor, mot folk i allmänhet och mot mig i synnerhet. Lidandet hos DE SVÄLTANDE BARNEN I AFRIKA är en sån där sak som gör mig upprörd. Globala problem bör trots allt uppröra oss alla.
En mer lokal sak som gör mig upprörd är storhetsvansinne hos små människor, de som rör sig på samma gräsrotsnivå som mig själv. De där som vill trycka ner andra för att få framhäva sig själva. De som har ett Napoleon komplex som inte är relaterat till längden. De kan förvisso vara stora fiskar i en liten norrländsk damm, men den oförmåga de har med att sätta sig själva i ett större perspektiv (eller större damm, om ni så vill) och finna ödmjukhet i det är enormt upprörande.
...sen så är jag ju inte mer människa än att jag upprörs av skavsår i ljumskarna, då det är slut på fil i kylskåpet, då någon i biopubliken pratar under filmens gång, korvsoppa och dåligt diskade glas.
söndag 2 januari 2011
High Definition
Åh, dessa dagar då solen skiner och verklighetens skärpa tycks ligga på 1080i.
#ivårvackravitavintervärld
#ivårvackravitavintervärld
Dag 21 - Ett annat av Albin Strömbergs eviga ögonblick
Då jag hade mina kvasi-filosofiska funderingar kring personan som femåring, vid inlägget som handlade om favoritfödelsedagen, påmindes jag om ett av förskoletidens stora trauman. Jag tror att det var första gången som jag tyckte att något var pinsamt som inte var relaterat till blygsel.
På förskolan hade skolledningen kommit underfund med att det var berikande för oss knoddar att arbeta med händerna. Vi skulle snickra, men också sy för att den stereotypa könsrollen till respektive syssla skulle luckras upp.
En dag satt jag i soffan och broderade en älgjaktsbild som jag skulle ge till min farfar. Jag satt där i godan ro i en soffa som hade ett glansigt tyg som ändrade färg beroende på betraktelsevinkeln. Från där jag satt såg den lila ut. Jag var väldigt koncentrerad eftersom broderingen skulle bli en födelsedagspresent. Fokuseringen var total, så därför var fröknarna tvungna att påkalla min uppmärksamhet två gånger innan jag reagerade. Det var fruktstund. Jag, sådär yr och bländad som man ibland blir av flitens låga, glömde bort att jag hade broderingen liggande i knät då jag reste mig upp. Men den föll inte ner på golvet, det visade sig nämligen att jag hade broderat fast broderingen i mina byxor. Så där stod jag, iklädd en grå sweatshirt och ett par gråa mjukisbyxor med ett påbörjat älgjaktsscenario fästat med korsstygn på det högra låret. Fröknarna skrattade. De andra barnen skrattade. Alla skrattade. Utom jag.
Ridå
På förskolan hade skolledningen kommit underfund med att det var berikande för oss knoddar att arbeta med händerna. Vi skulle snickra, men också sy för att den stereotypa könsrollen till respektive syssla skulle luckras upp.
En dag satt jag i soffan och broderade en älgjaktsbild som jag skulle ge till min farfar. Jag satt där i godan ro i en soffa som hade ett glansigt tyg som ändrade färg beroende på betraktelsevinkeln. Från där jag satt såg den lila ut. Jag var väldigt koncentrerad eftersom broderingen skulle bli en födelsedagspresent. Fokuseringen var total, så därför var fröknarna tvungna att påkalla min uppmärksamhet två gånger innan jag reagerade. Det var fruktstund. Jag, sådär yr och bländad som man ibland blir av flitens låga, glömde bort att jag hade broderingen liggande i knät då jag reste mig upp. Men den föll inte ner på golvet, det visade sig nämligen att jag hade broderat fast broderingen i mina byxor. Så där stod jag, iklädd en grå sweatshirt och ett par gråa mjukisbyxor med ett påbörjat älgjaktsscenario fästat med korsstygn på det högra låret. Fröknarna skrattade. De andra barnen skrattade. Alla skrattade. Utom jag.
Ridå
lördag 1 januari 2011
Fingerspitzengefühl
Hon sägs förövrigt ha använt en järnjungfru (iron maiden) då hon tappade sina offer på blod, den där Elisabet Báthory.
Järnjungfru? Är det kanske det som blir resultatet då akupunktur och tysk effektivitet kolliderar? *drums*
Alt: Järnjungfru? Är inte det typ akupunktur för stressade människor? *drums*
Järnjungfru? Är det kanske det som blir resultatet då akupunktur och tysk effektivitet kolliderar? *drums*
Alt: Järnjungfru? Är inte det typ akupunktur för stressade människor? *drums*
Nyårsdagen
Åh, dessa morgnar då man vaknar kl 12, inser att halva dagen redan passerat och tänker fnysande "Bah! Vem behöver starkglöggsrus på nyårsafton när man istället kan spendera kvällen och natten med att se på Ice pilots".
Bokföring: december
To whom it may concern:
- Strax efter solnedgången - Stephen King
- Vägen - Cormac McCarthy
- Kjell - Kjell Eriksson
- Iskallt och stenhårt - Rickard Flinga
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)