Anekdoter

Åh, så glad, så upplivad jag blir av att besöka mormor och morfar och få höra anekdoter och minnen! Ikväll pratade vi om tiden då de hade bensinstationen här i Fredrika. Då en kvinna skulle kolla oljan i bilen, missade hålet för oljestickan, istället träffade marken och därför trodde att det var fullt med grus i motorn. Eller kvinnan som försökte köra in bilen i verkstaden genom sidoingången (d v s genom en vanlig dörr). Eller fransmannen som försökte råna dem på lättöl. Eller då en lastbil glömde bort att sätta tillbaka slangen i macken innan den körde iväg och kvinnan som sen ringde och frågade "Inte har ni tappat nån mack?" efter att hon sett lastbilen som släpade med sig slangen och en bit av armaturen till macken. Eller...

Ja, det finns så många minnen, så mycket som de har upplevt under sina liv. Och jag blir så glad över att få höra om det och ta del av det.

Mörker

Idag dog jag en stund. På radion spelades en fusion mellan jazz och reggae, de två musiksorterna som jag hatar mest av allt, och det måste betyda att jag dog och hamnade i helvetet. För var annars än i helvetet skulle någon komma på tanken att kombinera jazzens gnäll och reggaens dunk?

Längtan

Åh, tänk att få begrava sig i böcker! Att sänkas ner i och drunkna i teorier och hypoteser. Att få lära sig något.

Bottenskrap

Ibland kan man få julkort som, om man skrapar med nageln på dem, luktar apelsiner och nejlika. Det är ett slags doftkort som sprider julens dofter via posten. Om man skrapar på dem vill säga, annars ligger doften latent vilande och ruvar. Typ som igår då jag och JT skulle städa upp efter puben, skoterpuben, skoterklubbspuben. Men till skillnad mot för ett sånt där julkort så innehöll städningen något som borde lämnats oskrapad och ruvande.

Inne på herrarnas toalett hade någon spytt i, på och bredvid pissoaren. På pissoaren hade spyan blandats med intorkat kalk och därför på något vis mumifierats (och som alla vet så ska man inte väcka en sovande mumie, den blir både förbannad och förbannar dig). Jag blötte ett papper och började skrapa på mumifieringen och då vaknade den till liv. Som en flashback från gårdagskvällen lösgjordes all lukt och spred sig inne i toaletten. Som en briserande bomb.

Det var en skraplott utan vinnare...

Revolutionärt tänkande

Revolutionen ligger ständigt och pyr i den franska folksjälen. Minsta lilla missnöje blossar upp i en protest och protesten blir oproportionerligt stort. Om EU hotar med minskade bidrag till bönderna så blockeras motorvägarna med 12 ton tomater och om ekonomin kräver en höjd pensionsålder går folket man ur huse.

Men ingen situation är för liten för att våldsamt revoltera mot:

Light my fire

Tidigare denna afton har det varit pub, skoterpub, skoterklubbspub (säg det ordet snabbt tio gånger med blanksprit i kroppen om du kan!). I egenskap av styrelsemedlem fick jag lov att jobba i serveringsluckan. På det stora hela var kvällen rätt okej, det kom mer folk än förväntat, men det såldes mindre öl än vad jag hade trott. Men nu går jag händelserna i förväg.

I början av kvällen skulle jag gå ut och tända marschaller, men det visade sig att jag hade glömt den för ändamålet inköpta tändaren hemma så därför lånade jag en av Maria. Tändaren var speciell på något vis och det stod LIMITED EDITION med versaler i ett exklusivt typsnitt för att förtydliga det. Jag bestämde mig för att passa på att tända värmeljusen vid borden på vägen ut. Då jag tände ljusen så vinklade jag tändaren för att komma åt nere i ljushållarna (heter det så?) och då smälte plasten. På tändaren. Den smälte tills hela tändningsmekanismen i tändaren var sned och slutade att fungera. Fan! Ni vet ju hur det är då man lånar något som man sedan har sönder. Det känns som en sådan ögonblicklig katastrof, särskilt då den trasiga saken ska återlämnas med ett par tafatta, överslätande ursäkter. Det var extra synd eftersom det var en LIMITED EDITION.

Vid närmare eftertanke så var den LIMITED som i begränsad på så sätt att den inte gick att använda till att tända ljus, men å andra sidan kör du inte en Ferrari efter grusvägar...

Sorry, Maria!

As good as it gets

Honky Tonk Woman live från gratiskonserten i Hyde park '69 - bättre än så blir det banne mig inte!