torsdag 25 september 2014

Film vs. verklighet

I filmen Poltergeist köper en familj ett hus. Märkliga saker börjar hända, teven brusar spontant ut myrornas krig på hög volym osv. Det eskalerar till att Huset kidnappar dottern och för henne till en parallell dimension och, tja, då förstår man att det inte är en lekstuga de har bosatt sig i.
Det slutar lyckligt dock. Dottern räddas och i vad som troligtvis är en skamsköljning från huset (pga ofrånkomliga pedofilrykten) självdestrueras det och försvinner från jordens yta.

Det här har hänt i Bjurholm:









I den diskbänksrealism som i synnerhet präglar verkligheten och vardagen i små inlandskommuner lär familjen som köpte huset knappast ha fått uppleva nåt som i filmen. De får väl vara nöjda över att ha sett nån gengångande gammal sopgubbe stå vid kylskåpet och dricka mjölk direkt ur paketet...

Sen sistens

Egentligen kanske det är bäst att låtsas som ingenting. Ett år och tre månader utan livstecken är ju ingenting. Egentligen.

En knapp viskning i det oljud som kallas tiden.

Men det har sina förklaringar, det har inte hänt så mycket sen dess. Det mesta har passerat under bloggens radar och inte varit värt att nämna. Inte mer än att senaste året har varit ett jävla helvete och som alla vet ska jävla helveten tystas ner. Man ska hålla quiet riots mot dem, vända dem ryggen då de propagerar och artigt och lågmält säga "tack, men nej tack" medan man utför en walk and talk i sitt stressande genom det liv man lever i väntan på ett annat.

Men nu bor jag i Umeå och då kan det väl vara kul med en blogg igen?